malin

Jag bara Ä L S K A R hösten

Kategori: mitt liv

Hösten är en sån mysig tid tycker jag! Speciellt den här delen då det inte är alltför kallt och solen faktiskt ger värme fortfarande. Alla löv skiftar i färg och faller ner mot marken. Luften är frisk, på ett sätt som den inte är resten av året. Att få ta fram alla tjocka, härliga och mysiga tröjor skadar inte heller!
 
Att ta en promenad med vagnen och låta Hedda sova ute är så fantastiskt. Tänk om en annan hade möjlighet till en lite tupplur ute samtidigt som man är nerbäddat och alldeles varm.
 
Sen gillar jag även de dagar då det regnar och är lite grått ute för då är det helt okej att vara inne och bara tända massa ljus och mysa
 
 
 
 
Vad tycker ni är det bästa med hösten?

Stockholm

Kategori: mitt liv

Jag och Hedda var ju en vecka i Sthlm. Den innehöll massor av skratt men även en del tårar, mest från mig innan vi ens satt oss på tåget 😂 Haha! Lång historia kort, det första tåget vi skulle åka med blev bara senare och senare och till slut fick jag ett sms av SJ att jag skulle få en kaffe och bulle samt att jag fick boka om resan om jag ville. Ja, det ville jag då det nu även stod att det var fordonsfel på det tåg vi skulle ha åkt med. Tåget jag bokade om till skulle nu gå 17.35. Meeeen även detta tåg blev lite sent så gick inte förrän vid 18. 14 vagnar lång och vi skulle till vagn 13. Stressen som infann sig när de visslar och vi inte ens kommit fram till vår vagn. Kliver på lite snabbt och inser att vi klivit på i fel ände av vagnen. Här brister det för mig! Tårarna rinner och en tjej kommer och säger att jag behöver inte vara ledsen.  Mitt svar blev att jo jag tror nog det. Hon och 2 män hjälpte mig att hålla Hedda, packa ihop vagnen och sen bära bort allt till andra sida av vagnen.❤
Hedda sov halva vägen och spelade Allan resten av vägen. Haha! Samma sak på vägen hem. Hon bredvid oss hade ingen chans att läsa sin bok för Hedda ville ha hennes uppmärksamhet hela tiden.
Hedda är ju nyfiken på andra människor så hon var väldigt uppmärksam på alla i Sthlm.  Hon sov mycket oftare än vad hon brukar men jag förstår henne. Är ju verkligen människor överallt!  Veckan i Sthlm var skön men det var skönt att komma hem också faktiskt. Borta bra men hemma bäst 
Här kommer några få bilder från vår vecka i huvudstaden 
 
 
 
 
 
 

Stelt fredagsmys

Kategori: mitt liv

Kvällens fredagsmys innehåller ansiktsmaskt för både mig och mannen. Vi fick lov att göra i omgångar, vilket visade sig vara bra då Hedda blev rädd för Robert. När det var dags för min tur sov Hedda. Meeeen vaknade såklart och blev rädd för mig..Aj i mammahjärtat. Men hon har det supermysigt hos pappa ❤

Masken ska rena huden och den ska gå att dra av så kan säga att det är stelt! Lite obehagligt men samtidigt en härligt känsla 😂

 
 

Hedda

Kategori: mitt liv

[Här är vi på Stellas lekland i Skövde och busar med alla andra kompisar i mammagruppen och mamman får vuxenprat och massor av kaffe]
 
Hedda är nu inte bara 5 månader, utan är hela 6 MÅNADER! vart tar tiden vägen? Kan nån förklara det för mig..

Hedda sitter nu sen någon månad tillbaka helt själv utan stöd, hon har börjat krypa/åla fast bakåt ;) haha! Alla sätt är bra utom de dåliga skulle jag vilja säga.
Hon pratar en massa och är verkligen en bestämd och envis tjej som oftast vet vad hon vill, även om mamman och pappan kanske inte alltid vet vad hon vill

[Hedda påväg bakåt]

På 5 månadersdagen var det dags för vaccination och jag var beredd på att hon skulle bli ledsen. Men icke sa nicke! Jag satt och sjöng lite under tiden och den första sprutan märkte hon inte och gjorde ett litet pip på andra. Sköterskan började undra om hon faktiskt hade gett Hedda vaccinet eller inte. haha! Hedda visade inga symptom efter detta vaccin heller, så skönt
[Hedda tillsammans med fem av sina böcker som vi brukar läsa tillsammans. Hedda följer med och tittar gärna på alla färgglada bilder.]
 
Den 21 september var det dags för ännu ett besök och även ett läkarbesök. Hon växer som hon ska den här lilla tösen.
[Vi hann leka lite innan besöket och kulramen var en hit! Bäst att skaffa en hemma också]
 

Hedda och jag firade det besöket med en tur på stan och en fika för mig medan hon sov. Vi skulle sedan vidare till sthlm. Mer om det får ni läsa i ett annat inlägg för nu vill Hedda ha sällskap medan hon tittar på när pappa klipper sig. (Äntligen är han hemma efter 10 dagar borta)
 
 Dansa som om ingen ser dig

Kärleken till kroppen, eller?

Kategori: mitt liv

Alltså det här med kroppen.
 
Jag har nog aldrig varit riktigt nöjd med min kropp, finns alltid nått man kan påpeka på. Min relation till mat går upp och ner så jag hamnar i svackor ibland och försöker styra det så bra jag kan. När jag blev gravid visste jag inte riktigt hur jag skulle reagera på att eventuellt gå upp massor i vikt, jag kan ju inte mitt i alltihopa börja svälta mig. Det fanns ju en till inne i min kropp, en skrutt som behövde näring för att kunna växa och bli stark. Jag försökte träna men foglossning tidigt i graviditeten gjorde att det gick inte. Fick ont av kortare promenader och kunde bli sängliggandes hela kvällen, fokusen blev att orka jobba inget annat.
 
Jag gick upp i vikt, kläderna satt annorlunda och jag kände mig mindre bekväm i mig själv samtidigt som jag älskade mitt liv och det liv som växte inom mig. Den kärleken var starkare än mina tankar om min vikt och jag kände att jag gick upp i vikt för att mitt barn behövde det, min kropp tar hand om en till människa som inte kan ta hand om sig själv. HUR HÄFTIGT ÄR INTE DET PÅ EN SKALA!?
 
En period i mitt liv hade jag en relativt bra disciplin, tränade och åt bra. Nu å andra sidan har jag svårt att hitta den disciplinen tyvärr, jag vill så gärna men väljer annat före. Vilket egentligen gör ju att jag får skylla mig själv som faktiskt inte går ner de gravidkilon jag skulle behöva gå ner. Jag behöver inte bli 'smal' igen, jag vill bli stark igen, känna styrkan i kroppen, känna en sorts kontroll igen.
 
Jag älskar min kropp för vad den har klarat av, den har ju förfan skapat och närt ett liv. Jag måste bara tänka den tanken oftare och inte sjunka ner i spiralen med onda tankar.
 
 
Bilden är tagen i närheten av där vi bor. Det finns en jättemysig strand där och fint vatten. Jag har dock inte velat gå dit då jag har känt mig som en stor vit valross.. Men samtidigt vill jag bada.. så en morgon steg vi upp och promenerade ner till stranden för att jag kunde få njuta av ett härligt morgondopp 8 på morgonen. Solen sken, Hedda var supernöjd, vi drack kaffe och det var bara vi där. Fantastisk känsla!
Nästa sommar ska jag våga bada när andra är där också. Det är mitt mål.
 
 

Hedda

Kategori: mitt liv

Hedda har nu hunnit bli både 3 och 4 månader. Så galet vad fort det går!
 
 
 
 
Det går ju inte alltid lika bra att fota barn men jag fortsätter att fota för att även få dessa bilder som även dem brukar bli fantastiska. Nedanför hade Hedda fått tag på blommorna och pappa Robert skulle ta bort dem från Hedda mun, Hedda var inte lika nöjd med detta beslut 😂
 
 
 
Hon har hittat sina fötter och håller i dom mest hela tiden, när hon inte rullar runt vill säga! Babygymmet är mycket roligare nu när hon förstått vad hon ska göra och alla leksaker som hänger ner fascinerar på ett nytt sätt.
 
 
Hon gillar att sitta med vid bordet när vi äter och vill gärna smaka lite smått, lite skeptisk men vill samtidigt ha mer. Så söt!
 
 
 
 
Det är så roligt att se allt nytt som Hedda tar för sig och nya saker som hon helt plötsligt kan och gör om och om igen! Hon är verkligen en liten minimänniska som är både bestämd och envis och charmar alla hon möter. Hon pratar och pratar och älskar när man sjunger för henne och hon sjunger gärna med.
 
Det är vår Hedda det ❤ 
 
 

1 år sen

Kategori: mitt liv


 
Idag, för 1 år sen, tog jag den här bilden på mig och mina kära Robert ont anades om vad framtiden hade att bjuda på. För senare den dagen tog jag ett graviditetstest som var positivt! Vi hade pratat om att skaffat barn och försökte väl lite sådär men när R började jobba här i Skövde så tänkte jag att "jahapp, nu kommer vi aldrig bli gravida.. vi kommer ju bara ses på helger". Men så fel jag hade. När jag väl släppte pressen och gav upp lite i tanken så slappnade jag väl av och helt plötsligt så var det ett plus på stickan. 

Som ni ser på bilden så stod Robert högvakten och jag velade länge innan jag visste om jag skulle berätta nu på telefon eller vänta till jag hämtade han i Skövde 4 dagar senare. Hur som helst så skickade jag ett meddelande till honom och sa att han fick gärna ringa när han hade tid, detta gav mig några timmar att fundera hur jag skulle göra. När Robert väl ringer vid 22-tiden så väljer jag att berätta för honom men förklarar innan att jag gärna hade sagt det ansikte mot ansikte men kan inte vänta... -Vi är gravida, vi ska ha barn ihop. Säger jag mitt i allt och får till svar -ööhh okej.. jag måste jobba nu, älskar dig. *Klick* ( typ så slutade samtalet som jag minns det). Chocken alltså! Hade kanske inte riktigt förväntat mig den reaktion, alla frågor som ploppade upp i huvudet.. Förstår ni hur skönt det var att träffa han 4 dagar senare, känna hans varma kram och puss i pannan och se hur lycklig han var!
Vi hade pratat lite under kvällarna men eftersom vi båda var lite chockade och han inte hade så mycket tid så släppte inte min stress förrän vi verkligen sågs ❤
 
 

Förlossningsberättelse

Kategori: mitt liv

Så, vad sägs om en liten förlossningsberättelse? Är ju snart 4 månader(!) sen vår lilla tös föddes.
 
Inför förlossningen hade jag kanske inte läst på massor, tror nästan att min kära sambo hade mer koll än vad jag hade. Men jag hade ändå ett litet hum om hur jag ville att det skulle gå och vara. Hah! Som att man kan planera hur det ska gå till! Det blev helt tvärtemot med hur mina förväntningar såg ut! Både bra och dåligt.
 
Jag hade innan förberett mig på att det kan (skulle) ta lång tid. Förvärkar i dagar och många timmar på förlossningen, så blev det verkligen inte kan jag lova!
 
 
Vi var beräknade tisdagen den 21 mars och hade två möten inbokade den dagen. Jag vaknade med migrän och tog Alvedon för att den skulle minska lite, i alla fall ge mig min syn tillbaka vilket den gjorde för stunden. Jag och Robert åkte tillsammans till första mötet som var med en narkosläkare. Jag har scolios och vridningen sitter i ländryggen så jag hade under hela graviditeten ställt in mig på att inte ta EDA men var ändå skönt att få prata med en kunnig om det och få höra skillnaden på EDA och Spinalbedövning. Mötet gick snabbare än va vi trott så jag åkte hem för att vila bort huvudvärken och Robert åkte och jobbade tills vi skulle möta barnmorskan. Väl där mådde jag mycket bättre och vi pratade lite om situationen vi var i att Robert bara fick vara i Skövde två veckor och behövde sen åka bort igen för en vecka (den veckan vi såklart skulle bli igångsatta). Vi pratade om att göra hinnsvepning men jag tackade nej till att göra den just då eftersom migränen kom tillbaka och blev värre och jag kände att jag inte skulle klara en förlossning (hah!) Vi bokade in en på torsdagen istället och begav oss därifrån, jag hem och Robert till jobbet.
 
Robert kom hem strax före 17 och jag hade precis skickat iväg ett meddelande till syrran om att jag trodde att jag hade fått lite förvärkar och att det blir bebis inom några dagar. Runt 16.30 hade jag vaknat och haft mensvärksliknande smärta och äntligen kändes det som att det gick framåt, att nått äntligen hände då jag inte haft några känningar alls innan. 
 
Ganska snabbt kände jag att jag behövde klocka mina värkar då de kom med ganska jämna mellanrum men var i olika styrka, hade mellan tre-fyra värkar på 10 minuter. Varannan var lite starkare men fortfarande inga problem att ta sig igenom liksom. Ringde förlossningen då min barnmorska hade rekommenderat mig att göra det då jag haft migrän under dagen, klockan var nu ca 17.30. Sköterskan var väldigt trevlig och sa att det var bra att migränen börjat gå över och att jag klarade värkarna väl och kunde fortfarande prata mig igenom dem. Vi skulle ringa in igen om tillståndet ändrades.
 
Under tiden hade Robert stått i köket och fixat våfflor och bad mig sätta mig ner och äta lite men det gick inte! Jag kunde inte ta en värk om jag inte stod upp. Så jag stod upp och smaskade i mig våfflor, mums! Dock hade värkarna ökat i styrka och kom mycket tätare nu, skulle säga att jag fick en värk ungefär varannan minut nu men fortsatte att andas och äta mina våfflor. Tog en dusch mitt i middagen för att jag tänkte att det kunde vara skönt.. nej det var det inte.. eller ja.. nä.. inte som jag hade föreställt mig.
 
Robert tyckte att vi borde ringa förlossningen igen, det tyckte inte jag. Jag tycker att jag har ganska hög smärttröskel men tvivlade på den tröskeln då dessa förvärkar gjorde mer ont än jag hade föreställt mig (Här var jag ont anande om vad som skulle hända bara några timmar senare)! Anledningen till att jag inte ville ringa in var för att jag var inställd på att förvärkar kan man ha i veckor och jag är då ingen mes, jag skulle klara av det här och hålla ut. Robert ringde ändå vid 18.15 och förklarade att jag hade värkar varannan minut men att jag klarade dem bra. Till slut fick jag lov att prata med sköterskan ändå och kunde prata någotsånär igenom värkarna och jag fick beröm  för min andning (yay!). Antingen så skulle vi vara kvar hemma och ta det lugnt eller så var vi välkomna in och kolla. Vi valde att åka in, men stressade inte så mycket. Vid 18.50 åkte vi.
 
19.00 var vi vid sjukhuset. Jag hade fått sex värkar på vägen dit och var rädd för att bli hemskickad och behöva göra det här två, TVÅ gånger till! Sen nojjade jag för att vi hade parkerat fel, haha, vilka prioriteringar alltså! Till slut kom sköterskan och hämtade oss, bland det första hon sa var att vi skulle få stanna, inombords gjorde jag volter, till henne sa jag "jag älskar dig". Vi kom in på ett rum och jag fick lägga mig ner för att sätta på CTG, en mardröm då jag inte kunde ligga ner och ta värkar samtidigt.
 
Här nånstans börjar jag tappa lite hur allt gick till och i vilken ordning då jag typ hade en enda lång värk hela tiden och belönade mig med lustgas. Det sista jag verkligen har koll på är att runt 19.30-19.45 kollade de hur öppen jag var och hade då öppnat mig ÅTTA-NIO cm! Sköterskan sa att jag var en stark kvinna varpå jag svarade att det säger hon till alla. Hon skrattade men sa också att jag var född till att föda barn. haha! Skönt att höra med tanke på vad jag hade framför mig.
 
Till slut fick jag äntligen ställa mig upp och vagga runt ett litet tag tills det var dags att lägga sig igenom och göra sig beredd att föda ett barn. Låg på rygg i sängen och min lilla bebis ville inte riktigt komma ut utan låg för högt upp som jag förstod det (?). Efter ett tag fick jag ställa mig på knä lutat mot sänggaveln och det sa typ plopp så var hon ute. Sköterskan hade frågat efter första krystvärken om jag ville ta emot mitt barn men jag sa att det får Robert göra, han i sin tur trodde att jag egentligen ville göra det så han sa åt mig att göra det. Mitt svar blev: Jag föder barnet, DU tar emot det! Sagt och gjort, av flög tröjan och ut flög barnet. Lyckan när jag hörde hennes skrik och sa lite skämmigt att nu kissar jag mitt barn i ansiktet (Robert Ä L S K A R att berätta den här delen för alla) men Robert försäkrade mig om att jag INTE kissade henne i ansiktet, haha!
 
 
 
Lyckan var total, 21.12  kom en perfekt tjej ut, hela 4100g och 51 cm lång, en redig kalufs på huvudet och startade livet med att bajsa ner sin pappa på magen ( Den delen Ä L S K A R jag att berätta för alla).
 
 
 
 
Sen följde dock allt efterarbete som för mig var det värsta, det gick så fort att livmodern inte hann med, jag tappade en del blod och fick en djup bristning. Det mest jobbiga var nog att jag inte hade förberett mig på den smärta som kan komma efteråt, eller som skapades efteråt. Efter födseln var jag klar, både i kropp och hjärna. Jag tänkte att nu är det värsta över och att jag nu kan slappna av. Oj så fel jag hade. Ska inte gå in mer på detaljer men efter lite bebismys blev jag skjutsad till en operationssal då vi sagt innan att om det ska sys ska det göras där, 1 timme senare rullades jag till vårt rum och fick mysa ännu mer innan vi somnade hela familjen.    
 
 
Kan ju säga att inte mycket blev som jag föreställt mig men det gick ju bra och det är ju verkligen huvudsaken!
Jag hade önskat mer bilder från tiden på rummet innan hon föddes men det gick snabbt och annat prioriterades. Innan hade jag tänkt att jag ville sitta på en pilatesboll, få lite akupunktur och att duscha skulle vara underbart. Hann inte med nått och att duscha var verkligen inte underbart, haha!
 
Jag älskar verkligen min lilla familj

Rhododendrondalen

Kategori: mitt liv

Av en slump såg jag att det finns ett ställe här i Skövde som heter Rhododendrondalen. Så självklart packade i ihop oss för nån vecka sen och begav oss dit, vi hann bara packa ur oss så började det regna... bara att åka hem igen och göra ett nytt försök några dagar senare.  Och tur att vi åkte dit igen, så fantastiskt fint alltså! Dock inte jätte vagn vänligt så en kompis fick ta vagnen, Robert barnet och jag hade självklart kameran ;)
 
 
 

Ännu en nystart

Kategori: mitt liv

 
 
Ja nu var det ett tag sen igen men nu ska jag verkligen försöka ge detta en chans! Och verkligen göra mitt bästa för att bli bättre på detta ;)
 
Har hänt mycket igen. Senast skrev jag att min sambo börjat jobba på annan ort, vilket gjorde att även jag flyttade hit till Skövde 1 mars. Vi var beräknade att föda 21 mars så vi ansåg att det var lagom att jag skulle komma hit då,  nästan ett år bodde vi ifrån varandra och skulle nu få spendera sista tiden med varandra och fixa i vår nya lägenhet innan bebis skulle komma. Så blev det ju självklart inte då R fick lov att åka iväg igen på jobb på annan ort. Jag fick panik och blev superstressad då vi var beräknade v.12 och han skulle vara 4 timmar bort fram till v.14 med undantag för helger.  Men efter mycket om och men fick han vara hemma i Skövde och jobba från v.12 Och oj vad det var tur för tisdagen den 21 mars valde vår dotter att komma till världen <3 Bråttom hade hon också, från första känning till att hon var ute tog det inte ens 5 timmar. Men mer om det sen :)
 
Hon är iallafall världens sötaste och en väldigt snäll tjej som snart blir 3 månader. Vi har alla börjat lära känna varandra och vi förstår henne bättre och bättre för varje dag som går, så underbart att få vara mamma!
 
Det var allt för denna gång, min dotter behöver lite mat och mys innan vi ska sätta igång att städa och baka lite då vi får besök senare idag
 

Tiden går fort..

Kategori: mitt liv

 
 När jag senast skrev tänkte jag att jag skulle börja blogga igen. Dels för att min sambo började jobba på annan ort och för att vi, hör och häpna, blev gravida i samma veva. Jag tänkte att jag skulle ha massor av tid som jag kunde skriva på. Men det blev aldrig av. Sen blev jag halvtidssjukskriven i typ v.8 i 6 veckor för foglossning. Då skulle jag ju ha massor med tid!  Men icke. Och nu helt plötsligt är vi i v.29 (28+0) och jag har inte skrivit en rad sen senast. Men det är väl tanken som räknas, eller? 
 
Graviditeten har varit fantastisk förutom foglossning då och att jag och pappan till barnet bara setts på helger. Foglossningen gjorde att jag tappade känseln i ena benet så var sängliggandes när jag kom hem från jobbet. Men efter 6 veckor när jag bara jobbade eftermiddagar så försvann det. Så är nästan helt symptomfri nu, så skönt!  
Är även glad för att jag inte mått illa nånting utan var väldigt trött de första 16 veckorn, denna trötthet börjat smyga sig tillbaka nu i tredje och sista trimestern. Men den är långt ifrån som den var i början, jag gjorde inget annat än att sova känns det som 😊 
 
Innan ultraljudet var jag osäker på om jag ens var gravid eller ej då jag inte kände något. Jag hade säkert gjort det men inte visste vad jag kände efter. Det var en fantastisk upplevelse att få se vår lilla skrutt på skärmen och veta att det var en frisk krabat där inne som väkte som hen skulle. Anledningen till att jag inte känt så mycket var att moderkakan låg fram. Det dröjde några veckor till innan jag var helt säker på vad jag kände och kan säga att vi nu har en väldigt aktiv skrutt i min mage, helt underbart! 
 
 
 
 

Resume

Kategori: mitt liv

Det är snart 2 år sedan jag skrev här på bloggen, av en slump hittade jag hit igen. Kul att läsa det jag tidigare har skrivit om. Blev som lite sugen att börja skriva igen, varför kan jag inte svara på och kan verkligen inte svara på att jag kommer bättra mig men man vet inte förrän man har provat, eller hur? Jag funderade på om jag skulle byta blogg, börja om på nytt liksom men kände att allt jag hittills har skrivit om och upplevt har lett till den jag är idag och där jag är i livet, så jag valde att stanna kvar.
 
Sen mitt senaste inlagg har en hel del skett! Jag har blivit färdig med min utbildning så nu är jag förskollärare och har varit det 1 år nu. Trivs verkligen i mitt yrke och skulle aldrig vilja byta! Det är verkligen en härlig känsla, när man har hittat rätt. Appropå att hitta rätt så har jag gjort det i en annan kategori med, jag har hittat den rätta mannen för mig, han med stort H, han som gör alla mina känslor lite starkare än vanligt, han jag har ett litet hus med ute på Värmdö. I början när vi träffades fick jag lov att försöka intala mig att jag förtjänade honom, att jag förtjänade en man som var så snäll mot mig, tog hand om mig, som älskade mig. Jag var så osäker som person och nästan redan ställt in mig på att vara ensam och så dök han upp utan att jag riktigt förstod det. Men nu vet jag att jag förtjänar det bästa och försöker varje dag vara den bästa för honom.
 
 
 
 
 
 
  vill man så kan man
 

Happiness

Kategori: mitt liv

 

-The Fray

Har på senare tid känt mig glad, alltså geniunt glad. Vet inte varför men det har känts bra! Men min negativa sida bara väntar på att det ska slå till. Nått dåligt kommer att hända, jag kommer bli mindre glad. Men varför? varför kan jag inte bara få känna såhär utan att jag ska gå och tänka på att det kommer gå utför, att det är nått som inte stämmer.

Jag har släppt mer som har legat som ett stressmoment för mig, kontrollfreaken i mig mår sådär, vill inte riktigt släppa taget. Men vi jobbar vidare

små framsteg är bättre än inga

 

 

Dansa som om ingen ser dig

 

Här kommer alla känslorna på en och samma gång

Kategori: mitt liv

 
Så jävla passande låttext för just detta inlägg och mig
 
 
Allt var frid och fröjd jag hade det toppen på VFU:n, det mesta gick bra faktiskt, tills syrran ringer mig och berättar att jag har fått brev. Yes tänker jag, nyckeln är tillbaka.
Helgen innan påsk åkte jag upp till Härnösand för att fira Ulrica och dansa för henne med Lisa. Jag hade fixat med en vikarie inför mina danspass och vi hade träffats så hon fått nyckeln och sånt. Det blev att jag åkte tillbaka natten till söndag och kunde ha mina klasser själv. Nyckeln skulle jag inte hinna få men det gick att lösa ändå med de andra som jobbar där jag är.
Nu tillbaka till skärtorsdagen. jag trodde att jag fått tillbaka nyckeln, men icke. Syrran berättar att det är ett hål i kuvertet och att det inte finns någon nyckel. Jag får en lite panikångestattack och får lov att lägga mig på golvet  medans syrran typ säger åt mig att andas. Jag har slut på rast så hon säger att hon kan ringa till posten och kolla läget. Hon berättar att om det finns ett nyckelnummer så går det att spåra nyckeln och chansen är då stor att få tillbaka den. Jag smsar till hon som skickat nyckeln och berättar vad som har hänt. Får inget svar. jag skickar nog 6 sms uan svår. På söndag morgon får jag ett sms från henne där hon förklarar att hon varit utomlands. Svara hon på nån av mina frågor i alla mina sms? Nej. Sen det värsta var när hon skriver : ja det går ju inte att lita på posten om man inte betalar massa pengar för säkerhet, detta har hänt mig tidigare. (!!!!) jag svarar och säger att vi hade ju kunnat dela på ett sånt där vadderat kuvert. Får till svar att ja det är ju lätt att vara efterklok.EFTERKLOK?! det har ju hänt tidigare, där är du bara dum. sen skickar hon: Hoppas du hittar nyckeln :) Vadå jag!? det är ju hennes fel ska inte hon hjälpa till kanske? Nej... Jag går och är jättestressad hela påsken, jag kan ju inget göra.   Ringer min chef på tisdag och fick väl ingen vidare hjälp eller stöd av henne heller. Det enda hon bidrog med var ett nyckelnummer (som jag fick dagen efter och efter att jag typ påminnt henne om det)  Jag gick i skolan hela onsdagen och var arg så syrran erbjöd sig att ringa posten. De kan spåra nyckeln och sedan postade dem den. i söndags kunde jag kolla om det ar rätt nyckel och det var det! LYCKA!
Jag smsade och berättade för hon som skickat  nyckeln att den var tillbaka och frågade henne samtidigt vem hon anser bär ansvar och om hon kände att hon gjort tillräckligt för att få tillbaka nyckeln. Får till svar att det är postens ansvar, för att det var där den försvann. Fast vänta nu. Du la den i ett vanligt kuvert, det är en vass nyckel vi snacka om.
Jag har varit så arg sen detta hände och vill verkligen inte träffa den här tjejen och kommer nog slippa göra det då jag kommer att sluta efter våran avslutningsshow.  Jag känner inte att det roligt, jag längtar inte till söndagarna utan är mest glad när det är över. Så ska det verkligen inte vara!
 
Men den här stressen har gjort att mitt kontrollfreak inom mig har haft en del att tänka på så den har släppt kontrollen på andra ställen. Det är jag mycket glad över. Det är skönt att se att något man jobbar med varje dag ger resultat och att det känns bra.
 
Jag har idag testat på mitt första långpass 

Mitt fokus låg på att jogga i ett ganska lugnt tempo för att orka länge. Distansen hade ingen betydelse just den här gången

Jag hade som mål att jogga 90 minuter men om det skulle bli 60 minuter skulle det fortfarande vara okej. Döm om min förvåning när klockan visar två timmar! TVÅ TIMMAR!  Glad tjej, japp! Det här är absolut något jag kommer att göra fler gånger. Var skönt att komma hem efter två timmar och inte hålla på att dö utan mer känna ett lugn och en frihet.
 
Tänkte ganska mycket under dessa två timmar på vart denna glada tjej kommit ifrån. mina tankar kretsade inte kring att det var jobbigt eller att jag inte skulle klara det utan det var verkligen en peppande röst i mitt huvud. Så skönt att slippa känna att jag är arg hela tiden. Att jogga dessa två timmar var precis vad jag behövde just nu tydligen för mitt välmående och förhoppningsvis så kommer den glada och positiva tjejen inom mig att komma fram istället för den arga och hetsiga som har varit framme ett tag nu.
 
 
Nu har jag käkat upp mina wookade äpplen med kanel och keso för ett tag sen, så nu blir det inget käk förrän vid 12 imorgon.
 
 
 
Dansa som om ingen ser dig
 

You found me

Kategori: En bild säger mer än tusen ord

 
Vårtecken i Stockholm
 
 
Vår i Härnösand?
 
 
 
Dansa som om ingen ser dig