Älskade farmor.. åker in och ut på sjukhuset den här senaste veckan..Honkände av hjärtat och fic läggas in någon dag och någon dag senare började hennes micro i köket att brinna och farmor kom inte ut. Hon sitter i rullstol och tröskeln till dörren var för hög. Så hon skrek och skrek och stängde sedan dörren. Som tur var så var det en granne som hörde och skyndade sig och hjälpa farmor. Hon klarade sig utanstörre skador. Mest bara väldigt chockad! Hon hjar precis flyttat dit och nu går det inte att bo där fr det är svart överallt. hon fick komma ut från sjukan och bo i nått rum i brunne och fck en hjälrtinfarkt och åkte raka vägen in på sjukhuset igen.. Älskade farmor! <3 Ska försöka ta mig hem i helgen så jag kan hälsa på hon igen.. kanske för sista gången kanske inte.. Min farmor är 92 år men det är krut i hon och hon är en kämpe, men allt som har hänt på sistone, vem skulle inte ge upp? Just nu går jag bara runt och oroar mig. Jag vet att alla dör till slut och att det är naturligt men inte just nu, jag vill inte just nu..
Ja vem är jag? Mammaledig för tillfället, förskollärare, sambo med en fantastisk man och har en dotter tillsammans, norrländsk, inte så lång, nått kilo för mycket, pysslig, ganska rolig faktiskt. Ja allt det och lite till faktiskt, det är jag!