malin

 

 När jag senast skrev tänkte jag att jag skulle börja blogga igen. Dels för att min sambo började jobba på annan ort och för att vi, hör och häpna, blev gravida i samma veva. Jag tänkte att jag skulle ha massor av tid som jag kunde skriva på. Men det blev aldrig av. Sen blev jag halvtidssjukskriven i typ v.8 i 6 veckor för foglossning. Då skulle jag ju ha massor med tid!  Men icke. Och nu helt plötsligt är vi i v.29 (28+0) och jag har inte skrivit en rad sen senast. Men det är väl tanken som räknas, eller? 

 

Graviditeten har varit fantastisk förutom foglossning då och att jag och pappan till barnet bara setts på helger. Foglossningen gjorde att jag tappade känseln i ena benet så var sängliggandes när jag kom hem från jobbet. Men efter 6 veckor när jag bara jobbade eftermiddagar så försvann det. Så är nästan helt symptomfri nu, så skönt!  

Är även glad för att jag inte mått illa nånting utan var väldigt trött de första 16 veckorn, denna trötthet börjat smyga sig tillbaka nu i tredje och sista trimestern. Men den är långt ifrån som den var i början, jag gjorde inget annat än att sova känns det som 😊 

 

Innan ultraljudet var jag osäker på om jag ens var gravid eller ej då jag inte kände något. Jag hade säkert gjort det men inte visste vad jag kände efter. Det var en fantastisk upplevelse att få se vår lilla skrutt på skärmen och veta att det var en frisk krabat där inne som väkte som hen skulle. Anledningen till att jag inte känt så mycket var att moderkakan låg fram. Det dröjde några veckor till innan jag var helt säker på vad jag kände och kan säga att vi nu har en väldigt aktiv skrutt i min mage, helt underbart!