Jag har varit på ett sånt underbart bröllopp. Så himla vackert. Det var min kära kusin som gifte sig, med sin underbara Martin! jag grät typ hela tiden. Jag skyller på pappa, harn är lite vek när det kommer till sånt här. För jag tror att jag, syrran och pappa grina mest. allra mest när min andra kusin Madde höll tal. Hon berättade lite för mig innan om det så visste som lite vad det handlade om. Hon började med att hon talar mest för att Morfar inte kunde göra det, på detta speciella tillfälle. (nästan att jag gråter när jag skriver..) Vi satt innan och pratade om det hon och jag att hade Morfar varit där hade det varit han man hörde sjunga högst inne i kyrkan, och folk hade vänt sig om och letat efter den som sjunger så högt. På trappen innan paret kom ut så hade det varit han som höll ett litet tal. Han visste alltid dom rätta orden. Så det var därför Madde ville tala, för morfars skull. .. som jag grät.. som jag saknar han<3..

sen så visste jag att syrran skulle sjunga en dikt, syrran grät, jag grät. Men det var jättefint.

Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.

Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.

Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Middagen var jättegod, humöret på topp. En underbar dag!


Mamma och pappa
Susanna och Emma
Madde, jag och Simon

Susanna och Martin, Man och hustru, Tro hopp och kärlek<3